Snart en månad sen redan, sen jag skrev sist. Blir jag lätt glömmer bort bloggen, har även som vanligt varit mycket sista tiden. Dragit mig undan en del pågrund av mycket sista tiden, men inget allvarligt utan bara kännt för att varit för mig själv. Insåg härom dagen att de är mars månad, och slog mig att det är i denna månad förra året. Som mitt helvete började och den resa jag fick gå igenom, med smärtor som inte går att beskriva. De som tog över mitt liv och som tillslut fick mig att inte orka mer och tappa gnistan på livet. Men tack vare många fina människor runt mig så kämpande jag på! Och intala mig själv att jag ska vinna över detta. Många som puscha mig och bad mig hålla ut, som dagligen va en del i mitt helvete jag fick igenom lida. Dagliga smärtor där kroppen sa ifrån tillslut för den inte orka jobba mer, som fick mig att kräkas för smärtorna va så kraftiga. Då kroppen aldrig fick vila! och då nätterna va rena helvetet med dålig sömn för man hade så ont. Ändå försökte jobba och varje dag man vakna på morgonen så började kampen att ens klara sig igenom dagen och tack vare det rasa mycket i vikt. Under dom tre månaderna jag dagligen gick igenom detta helvete innan min resa att få tillbaka mitt liv igen starta. Så va de många som led med mig, en mamma som totalt knäckt bara kunde se på hur sin dotter dagligen kämpa. Fick se alla dessa tårar hur jag låg på hall golvet hemma hos henne, och helt förstörd bara sa det, att jag orkar inte mer avsluta detta jag orkar inte leva med detta längre jag ger upp. Men tack vare bra läkare som tog allt på allvar och såg till att ge mig den hjälp jag behövde, istället för att bara skriva ut smärtstillande. Så är jag idag tillbaka till den människa jag en gång va eller iallafall på god väg. Med rehabilitering ,envishet och ett stort jobb. Så är jag idag åtta månader senare, nästan helt smärtfri men fortfarande ett långt jobb kvar för att funka till hundra. Och träning som måste bli en del i min vardag i många år framöver. Men detta har jag klarat, mycket tack vare alla underbara jag har i mitt liv som såg till att jag inte gav upp. Som en av dom brukade säga, bryt ihop och kom igen! och det har fått mig många gånger att bita ihop och sakt till mig själv. Att detta ska jag vinna! Jag som bestämmer över min kropp, inte min kropp som bestämmer över mitt liv. Idag kan jag knappt föreställa mig vad jag faktiskt har genom gått och vad jag har gått igenom för plågsamt och den helvete resa jag hade. Men jag har fått kämpa för där jag är idag. Vill tacka alla nära och kära! För att ni fick mig att kämpa på och aldrig ge upp. Utan er hade jag aldrig klarat detta!

Du är min klippa, min ängel, mitt allt! Du är min mamma! Utan dig så är jag inte hel, utan dig skulle jag aldrig klarat detta! Jag älskar dig mamma! till månen och tillbaka tusen miljoner gånger om <3