Snart en månad sen redan, sen jag skrev sist. Blir jag lätt glömmer bort bloggen, har även som vanligt varit mycket sista tiden. Dragit mig undan en del pågrund av mycket sista tiden, men inget allvarligt utan bara kännt för att varit för mig själv. Insåg härom dagen att de är mars månad, och slog mig att det är i denna månad förra året. Som mitt helvete började och den resa jag fick gå igenom, med smärtor som inte går att beskriva. De som tog över mitt liv och som tillslut fick mig att inte orka mer och tappa gnistan på livet. Men tack vare många fina människor runt mig så kämpande jag på! Och intala mig själv att jag ska vinna över detta. Många som puscha mig och bad mig hålla ut, som dagligen va en del i mitt helvete jag fick igenom lida. Dagliga smärtor där kroppen sa ifrån tillslut för den inte orka jobba mer, som fick mig att kräkas för smärtorna va så kraftiga. Då kroppen aldrig fick vila! och då nätterna va rena helvetet med dålig sömn för man hade så ont. Ändå försökte jobba och varje dag man vakna på morgonen så började kampen att ens klara sig igenom dagen och tack vare det rasa mycket i vikt. Under dom tre månaderna jag dagligen gick igenom detta helvete innan min resa att få tillbaka mitt liv igen starta. Så va de många som led med mig, en mamma som totalt knäckt bara kunde se på hur sin dotter dagligen kämpa. Fick se alla dessa tårar hur jag låg på hall golvet hemma hos henne, och helt förstörd bara sa det, att jag orkar inte mer avsluta detta jag orkar inte leva med detta längre jag ger upp. Men tack vare bra läkare som tog allt på allvar och såg till att ge mig den hjälp jag behövde, istället för att bara skriva ut smärtstillande. Så är jag idag tillbaka till den människa jag en gång va eller iallafall på god väg. Med rehabilitering ,envishet och ett stort jobb. Så är jag idag åtta månader senare, nästan helt smärtfri men fortfarande ett långt jobb kvar för att funka till hundra. Och träning som måste bli en del i min vardag i många år framöver. Men detta har jag klarat, mycket tack vare alla underbara jag har i mitt liv som såg till att jag inte gav upp. Som en av dom brukade säga, bryt ihop och kom igen! och det har fått mig många gånger att bita ihop och sakt till mig själv. Att detta ska jag vinna! Jag som bestämmer över min kropp, inte min kropp som bestämmer över mitt liv. Idag kan jag knappt föreställa mig vad jag faktiskt har genom gått och vad jag har gått igenom för plågsamt och den helvete resa jag hade. Men jag har fått kämpa för där jag är idag. Vill tacka alla nära och kära! För att ni fick mig att kämpa på och aldrig ge upp. Utan er hade jag aldrig klarat detta!

Du är min klippa, min ängel, mitt allt! Du är min mamma! Utan dig så är jag inte hel, utan dig skulle jag aldrig klarat detta! Jag älskar dig mamma! till månen och tillbaka tusen miljoner gånger om <3

Så trött och arg på mycket! Orkar inte med all ilska jag har inom mig, över allt som är runt mig just nu. Vänner som högger en i ryggen, något enormt när man inte gjort annat än och ställa upp. Saker i de privata som är jobbigt en telefon som kraschar mitt i allt. Ja är bara extremt mycket, så känner mig bara så ilsken och kluven. Blir undan skjuten ofta när de ska hända saker. Sett fram i mot en sak, och nu blir de inte så får man höra för dom andra har bestämnt att de bara ska va grabbarna. Kul två helger på raken som kommer bli och sitta själv hemma. Fy fan va kul!!! Så trött på saker. I denna stund har jag bara dragit mig undan och behöver få va för mig själv. Hård rock i lurarna och vill bara få ur mig skiten. Ut och springa så fort och långt de bara går. Har aggritions problem sen jag va yngre men som jag lärt mig att handskas med. Men kan lätt bli irriterad och jag skäms inte över att va öppen om att jag har aggritions problem. Jag är den jag är och jag har lärt mig att jobba med det. Sen finns det dom som göra allt för att provocera upp det hur man nu kan vilja de och se mig bli riktigt arg. Bara idioter enligt mig. Men ikväll känner jag mig mest bara så kluven arg och besviken på saker. Får bli på med skorna och ut och springa. Träningen har blivit en del för mig att handskas med saker när jag känner saker inom mig som jag behöver få ut.
Känner iaf att jag kunde haft en bättre kväll, men är för mycket som händer i mitt liv nu och det gör mig frustrerad. Folk tar för mycket av min energi!!!

Så mycket med allt just nu! Miljoner tankar och allt som bara går. Mycket jag gått igenom med både min hälsa och privat, speciellt de sista året som varit. Mycket jag blivit ledsen över människor runt mig som sårat gjort en besviken, och satt en kniv i ryggen på en många gånger. Och ibland undrar jag hur mycket man ska orka ta, för vet inte hur mycket mer jag orkar snart? Känns som man kanske kommer behöva ta beslut man inte vill! Att välja bort människor ur mitt liv som betyder mycket. Men som har bokstavligen sparkat på mig! Och när de valet måste tas, så är det försent när dom inser allt. Då har jag redan tagit så det räcker, och även blivit extremt sårad på vägen. Hoppas de då va värt de! För de tycker inte jag. Känns som jag har ett hål inom mig, som inte går och laga! Och blir arg på mig själv, för att de rinner tår ner för min kind. Då jag är den som brukar va extremt hård, och i såna här saker brukar bara va kall och inte visa nått. Att de finns dom som kan gå så långt, in på djupet med mina känslor som jag inte är van vid. Gör bara att de gör ännu mer ont!

Det jag gick igenom i sommras, har ännu en gång smygit sig på. Ett rent helvete med smärtor, som jag inte vill gå igenom igen. Vet inte varför det kommit tillbaka? Men vart uppehåll med träningen några veckor då terminen va slut. Och börja igår igen men klara inte länge, innan jag nästan föll ihop i smärtor. Haft låsning i nacken med nån vecka som skapat huvudvärk, så vet inte om de har triggat upp ryggen med. Tar något enormt på psyket klarar inte av och va stark med detta igen. Tystlåten insolerar mig själv, och plågas i smärtor konstant hela dagarna nästan. Gick ner mycket i vikt när jag va dålig i sommras, pågrund av att smärtorna va så uthärdliga så jag kräktes pågrund av de. Och tagit mig så länge att komma upp i vikt igen, och nu när jag väl lyckats göra de, så har jag nu för smärtorna börjat kräkas igen och kan knappt äta för jag har ont. Har bokat tid hos naprapaten så hoppas de går och fixa till för jag bryts ner totalt just nu av skiten. Rehabiliteringen tar tid och nu har de blivit återfall! får jag räkna med, men är jävligt tufft. Börjar simma nu som en del av träning jag får göra och sen har dansen med. Hoppas detta kan fixas nu, så jag kan fortsätta träna och stärka min kropp. Och kan få ha ett liv utan smärtor, och få mitt liv tillbaka. Blir påmind om vad jag fick stå ut med för 6 månader sen, och jag fixar inte de en gång till jag klarar inte stå upp med de och vara stark. Jag är slut som människa efter dessa dagar, både fysiskt och psykiskt! Vill bara ge upp just nu!

Sliten och helt slut efter dessa dagar med konstant smärta. Kroppen jobbar hela tiden, och knappt sömn på nätterna, för jag vaknar hela tiden av att jag har kraftiga smärtor.

I morgon är det röd dag, eller idag om man ska gå efter klockan. Och jag är faktiskt ledig från jobbet! Är rätt skönt då jag inte kan sova. För mycket skit i huvudet som går, och en rygg som börjat bråka igen. Inte skrivit på länge som vanligt! varit mycke dom senaste månaderna, och jag kan väl säga jag mår allt annat än bra. Mycket svek och lögner och ja bara kaos med allt. Senaste skiten va julafton! och den blev bara förstörd ja skit helt enkelt. Och jag mådde skit av allt! Tappat förtroende svårt och lita på vad som sägs m.m Och sånt tar tid och jobba på och få tillbaka. Känner mig uppstressad hela tiden. Och vikten jag lyckats kämpa upp, får jag en känsla av att den kommer börja rasa snart igen. Känner mig nerstämd ofta och inte alls glad. Vill få tillbaka mitt glada jag igen, som jag lyckades bli för några månader sen igen. Men som tyvärr försvann igen tack vare mycket som är privat och händer i mitt liv nu. Jag har tappat en del av mig själv känner jag! Och är tack vare allt som är nu. En berg och dal bana som måste kämpas med för att få kontroll, och detta gör jag för nån annans skull som betyder mycket i mitt liv! där problem måste jobbas på. Ibland önskat jag att jag bara kunde öppna mig och berätta och slänga ur mig allt, för att jag själv ska kunna få må lite bättre. Men tyvärr kan jag inte göra det av många själ, och ibland är de jobbigt att inte kunna göra det. Då de inte är jag som har problem, men jag som får kämpa lika mycket med det. Tillsammans med personen det handlar om! Tar psykiskt på en många gånger. Ne kolla lite på viva la bam nu, och hoppas på att man kan få somna snart nån gång. Love from me tingeling <3

Inte varit inne och skrivit på jätte länge! Varit mycket som hänt privat, och jag har väl inte mått hundra bra av det. Men är saker som hänt, som jag inte kan gå in på här i bloggen. Tar en dag i taget och försöker jobba på saker och ting. För övrigt så är de som vanligt jobbar och står i! Igår va andra advent, och det va O Helga Natt konster här i stan. Så tog en eftermiddag/kväll med min lillasyster, och bara hade det mysigt. Precis vad jag behövde igår kände jag! Idag har man jobbat, och sen blev jag upphämtad av mamma och syrran. Åkte iväg och fika lite och handla, sen följde syrran med hem till mig en sväng. Blev färga håret på henne och små prata lite. Nu ligger man i soffan och kollar på tv, trycker i mig clementiner och tar de lugnt. Trött men ändå inte så jag kan sova, så återstår och se när man somnar ikväll.

För första gången på länge, så kan jag
säga att efter arbets passet idag så tar jag helg. Tagit ledigt imorgon då min svärmor ska gifta sig. Känns lite konstigt faktiskt, att va ledig i morgon när man är van och jobba varje lördag. Men ska bli lite skönt och va ledig i morgon ändå, men kommer vara fullt upp iallafall. Då jag ska fixa hår och make på svärmor, så blir upp tidigt ändå men kul ska de bli. Snart äta lite frukost, och sen iväg mot jobbet. Trevlig fredag på er alla, och trevlig helg!

Va ett tag sen jag skrev nu! Varit fullt upp med jobbet, och sen har jag inte mått så bra sist tiden. Kännt mig mycket nerstämd och tillbaka dragen. Ja inte mått så bra helt enkelt! Mycket tankar i huvudet, och bara kännt mig ledsen. Känner mig nerstämd idag med, och bara tom jobbigt när man får en sån här period. Har inte gjort mycket idag, bara fixat hemma och hållt på och tvätta, sen jag kom hem från jobbet. Tänkte jag va tvungen och skriva nått iallafall, då de va ett tag sen. Känner bara för och va själv just nu, så får bli sängen och kolla på nån serien när jag hämtat upp tvätten. Måste ner och hämta den nu. Imorgon blir de iallafall umgås med mamma och syrran innan träningen. Och ska faktiskt bli skönt och få umgås med syrran en stund imorgon, känns att det behövs. Natti på er därute!

Love from me!!! <3